Pionjärerna

Kapitel 4

Om hur ett staket inte bara stänger omvärlden
ute, utan också stänger in en själv.

1982 blev alltså året då Nordisk Mobiltelefon upptäcktes på allvar utan­för Norden. En ström av studie­besök inleddes till de nordiska tele­verken, och NMT-gruppens medlemmar kunde välja och vraka bland de inbjudningar som kom från telefon­operatörer världen runt som ville höra mer om systemet.

Men också en annan typ av reaktion uppkom. Det här med mobiltelefoni var så intressant att det kanske var skäl att skapa ett eget system? Nordborna var sympatiska och delade med sig, men gick det inte att skapa ett system som i högre grad gynnade den egna industrin?

Sommaren 1982 hade ju British Telecom och France Telecom förklarat att de skulle bygga ett gemensamt NMT-system. Men redan på hösten revs beslutet upp. Bland britterna växte en falang fram som hellre sökte ett mobiltelefonsamarbete med USA, där myndigheterna hösten 1982 äntligen beslutade att börja ge ut licenser för mobiltelefoni. Bell Labs hade för detta utvecklat radiostandarden AMPS. I Frankrike förklarade industrin att den ville utveckla ett eget system som var bättre än de utländska konkurrenternas.

Vad nästa stora steg inom mobil­tele­fo­nin skulle bli kunde dock ingen veta säkert. De nordiska televerken grun­da­de för sin del en framtidsgrupp FMK (Framtidens mobila kommunikationer), som skulle fundera på saken. Var digital mobiltelefoni nästa grej? FMK samman­trädde till årliga rapporterings­möten i de nordiska huvudstäderna åren 1982–1985.

Svenskfinsk NMT-förbrödring i bastu. Från vänster Märt Söber, Lauri Malk, Seppo Tiainen och Matti Makkonen.

Förändring, nedbantning, nystart

Utvecklingsfrågorna började bränna också för Televerket i övrigt. 1976 utlystes en tjänst för framtidsplanering. En ung man som anmälde intresse hette Bertil Thorngren. Han hade hunnit doktorera vid Handelshögskolan i Stock­holm och var nu docent verksam i Upp­sala, men förklarade att han ville ägna sig åt något mer verklighetsbaserat.

Bertil Thorngren hade lite för långt hår och ansågs överutbildad, men fick bra kontakt med generaldirektören Bertil Bjurel och anställdes. ”Bjurel var bekymrad över framtiden. Telefonnätet i Sverige var färdigautomatiserat, alla hade telefon, ledningsnätet höll högsta klass och man tyckte allmänt på televerket att det inte fanns så mycket mer att förbättra”, säger Bertil Thorn­gren.

Seppo Tiainen.

Men i den rapport han snart leve­rerade anmälde han annan åsikt. En genomgripande digitalisering skulle ske relativt snart. Det papperslösa konto­ret var på väg. Vanlig telefoni skulle obönhörligen minska i betydelse. Den handgripliga telefonvärlden med led­ningstrådar och rasslande reläer skulle försvinna och den abstrakta och mer svårgripbara digitala världen skulle ta över. Som följd av rationaliserings­vinsterna skulle Televerket, en jätte­organisation med omkring 50000 anställda, behöva bantas markant.

Dessutom hade man börjat ifrågasätta televerkens monopolsituation på olika håll, framför allt i USA, och den diskussionen kunde förutsägas vara på väg också till Sverige. I stället för att ha nått vägs ände stod Televerket tvärtom inför ett behov av förändring, nedbant-

Hans Myhre tog över som NMT-gruppens ordförande 1984. Här med NMT-kolleger på Utö i Stockholm skärgård, från vänster Reidar Hestad, Hans Myhre, Martinus Grimsmo, Yngve Johansson, Jørn Damsgaard Jensen, Jørn Højen-Sørensen och Åke Jansson.

ning och en nystart.

”Bertil Bjurel lyssnade, men tyckte nog inte att budskapet var så trevligt. Jag hade inte tänkt stanna mer än ett år i jobbet, så då Bjurel gick i pension 1977 gick jag till efterträdaren Tony Hagström och sade upp mig.”

Hjärnan bakom det
avreglerade Televerket

Bertil Thorngren hade de facto redan skaffat sig ett nytt och bättre betalt jobb.

Tony Hagström tog emot Bertils avskedsansökan, men sade: ”Innan du går kan du väl berätta för mig precis

vad du tycker om Televerket. Nu kan du ju inte mista jobbet, så var inte rädd för att vara kritisk!”

Bertil Thorngren gjorde som han blev ombedd, och samtalet slutade med att han var återanställd innan han lämnade rummet. Han skulle sedan komma att stanna i verket som en ledande strate­gisk rådgivare i över tjugo år till.

Bertil Thorngrens budskap var att Tele­verket behövde bygga upp en annan typ av kunnande och etablera sig inom nya områden och med nya affärer. Inför den kommande avregleringen var det inget bra alternativ att bygga ett

AT&T som varnande exempel

Efter en mångårig process kom beslutet i januari 1982 att AT&T skulle spjälkas i sju nya regionala bolag.

Vid tiden för Pekka Tarjannes och Tony Hagströms första möte sågs AT&T fortfarande som nummer ett i världen – och då inte enbart i kraft sin enorma storlek. Jämfört med de flesta länder Europa hade ’Ma Bell’ lyckats klart bättre vad gällt att åstadkomma täckning (Universal Services) över en hel kontinent, till priser som var internationellt låga. I koncernen ingick världsberömda Bell Labs med nobelprisbelönade forskare. Samt en egen tillverkningsindustri där forskningen direkt kunde översättas till nya produkter och tjänster.

Denna integrerade modell sågs av många som en förebild. I Sverige kunde Ellemtel i kombination med Teli (Televerkets egna fabriker) sägas ha fungerat på motsvarande sätt.

Mot slutet av sjuttiotalet hade dock AT&T:s monopol börjat ifrågasättas – och krackelera. Det hade börjat med detaljfrågor, som monopolet på telefonapparater, men efterhand övergått till mer allmänt ifrågasättande av en alltför tung maktfaktor i amerikansk ekonomi. AT&T reagerade med en utdragen försvarsstrid för sitt monopol.

Omställningen, efter avgörandet i domstol, kom för sent. På mobilområdet hade licenserna redan fördelats till en mångfald av andra aktörer. Vad gällde datakom hade man missat omställningen till den digitala världen. För svenskt vidkommande stod det tidigt klart att AT&T:s segdragna försvar av sitt historiska monopol var kontraproduktivt. Telesektorn stod inför en helt ny kartbild.

(Bertil Thorngren)

Bertil Thorngren.

staket och försöka skydda sig bakom det. Med ett staket stängde man inte bara omvärlden ute, man stängde också in sig själv. Hur trist skulle det inte vara att bara inrikta sig på att krympa och krympa, medan andra tog för sig!

Tony Hagström tog Bertil på orden. Att förändra en stor organisation snabbt var omöjligt, men ett målmedvetet agerande mot politikerna resulterade de kommande åren i en rad viktiga principiella beslut. Ett var att Tele-

verket 1981 fick rätt att grunda holding­bolaget Teleinvest AB för sina dotter- och intressebolag. 1984 frikopplades Televerket helt från statsbudgeten.

Året därefter blev det fritt för abon­nenterna att börja använda telefon­apparater från konkurrenter. Ett argument i diskussionen gavs av mode­rat­ledaren och tidigare kommu­ni­ka­tions­ministern Ulf Adelsohn. 1983 hade han fastnat i tullen med en otillåten sladdlös telefon från Hongkong och

Tidiga föregångare
till Internet

Den automatiska mobiltelefonin var en helt ny tjänst, men av blygsam ekonomisk betydelse. En väl så tung utvecklingsfråga var de framtida tjänster som skulle baseras på de befintliga fasta näten. I praktiken tog de nordiska televerken här de första stegen mot Internet, säger Bertil Thorngren:

”Det nordiska datanätet DATEX sågs som ett nödvändigt första steg. Att dåtida modem vad gällde ’hastigheter’ inte klarade av mer än krypfart sågs som ett mindre problem. Det som skulle överföras var enbart text och enkla transaktioner med blygsamma krav på kapacitet. Ett större praktiskt problem var uppkopplingstiderna, vilka kunde närma sig minuter för varje enskild uppringning, och de skärpta kraven på kvalitet vad gällde störningar.

I den gamla telefonivärlden kunde ett avbrott på mindre än en sekund kanske accepteras som ett irritationsmoment. Men inom datakommunikation var kraven obönhörliga. Redan någon millisekunds avbrott kunde medföra en halv timmes avbrott för återstart av dåtidens Bankomater. DATEX gav i detta en stor fördel jämfört med telefonnätet.

Nästa steg blev introduktionen av nya nätlösningar som TELEPAK, som byggde på paketförmedling till skillnad från telefonnätets traditionella kretskoppling. Tekniken (packet switching) var ursprungligen utvecklad för det amerikanska försvaret i syfte att minska sårbarheten för angrepp och avbrott. I civila sammanhang gav den möjlighet till rejäla kostnadsbesparingar vid sökningar i internationella databaser samt för den begynnande användningen av system för elektronisk post. Internationell mejltrafik mellan Sverige/Finland och omvärlden kom de facto i gång mer än ett decennium före det vi i dag räknar som starten för det ’egentliga’ Internet.

Vid åttiotalets ingång var det uppenbart att den framtida tillväxten mer skulle handla om data/text/bild snarare än om telefoni. Detta ställde krav inte bara på ny teknisk kompetens. Det var också fråga om att bygga nya former av samverkan med kunder och leverantörer på öppna marknader utanför den forna monopolvärlden. Storföretag som ASEA och Volvo kom att bli viktiga kravställare. Det var inte längre tillräckligt att kunna leverera ’råvara’ i form av nät. Det fanns också behov av att aktivt medverka till kundanpassade lösningar och att hitta en ny affärslogik.”

dömts till femton dagsböter för brottet.

Internationellt ställde sig Stor­britanniens premiärminister Margaret Thatcher och USA:s president Ronald Reagan i spetsen för avreglering och konkurrens. I Storbritannien inleddes privatiseringen av British Telecom 1984, den största utför­säljningen dittills av ett offentligt företag till privata intressenter.

I USA kom två myndighetsbeslut 1982 att styra utvecklingen. Det lång­variga monopolet för jätteföretaget AT&T (American Telephone & Telegraph), med rötter i Alexander Graham Bells tidiga verksamhet, upplöstes i domstol och verksamheten splittrades i sju separata företag (’Belldöttrar’). Ungefär samtidigt började regleringsmyndig­heten FCC ge ut licenser till två konkurrerande mobiltelefonoperatörer på var och en av landets 735 marknader.

Finland var telekom-
världens laboratorium

Det finländska televerket (Tele Finland) hade en mer komplicerad utgångspunkt än Televerket i Sverige. Ett stort antal lokala telefonbolag hade i praktiken monopol på en stor del av den lokala trafiken. Också Tele Finland upprätthöll lokaltrafik, men mestadels i glesbygder där det var svårt att nå lönsamhet. Tele Finlands bas var monopolet på fjärr- och utlandstrafiken. Den obesvarade frågan var vilken grund verksamheten skulle vila på den dag monopolet upphörde?

Det finska televerket hade däremot kunnande i världsklass. Man sökte

aktivt upp de bästa förmågorna på Tekniska högskolan i Otnäs och erbjöd dem jobb. Omvänt sökte sig de nyut­bildade ingenjörerna själva gärna till teleområdet, som sågs som en framtids­bransch. Ibland beskrevs televerkets utvecklingsenhet i Helsingfors som Finlands största ingenjörsbyrå.

Finland var dessutom telekom­branschens stora laboratorium. De lokala bolagen försökte visserligen samordna sina beställningar, men man levde ändå med ett sammelsurium av tekniska lösningar från snart sagt alla världens leverantörer. När Fyns kommunala telefonbolag 1982 gjorde ett studiebesök i Finland, fann man att av de omkring 300 register- och linjesignalsystem som fanns i världen användes 130 i det finländska telenätet!

Ericsson, Siemens och ITT hade dessutom alla betydande tillverkning i Finland. ”Alla de stora leverantörerna använde den finländska marknaden för att testa nya produkter, och det var vi på Post & Tele glada och nöjda åt. Det innebar att vi hade lägre priser än man hade i något annat land”, säger Pekka Tarjanne.

Som konsekvens ställdes de finländska ingenjörerna inför ständiga inter­face­problem.

”Alla systemen måste ju fås att fung­era ihop, och den typen av problem är intressanta för en äkta ingenjör. Tele Finlands ingenjörer var berömda för sitt kunnande och väldigt efterfrågade. Vi grundade ett konsultbolag för detta 1980, Telecon. Ingenjörerna fick åka

jorden runt och lösa problem på de mest exotiska ställen. Och på det sättet lärde de sig ännu mer”, berättar Tarjanne.

Ett särskilt gott utgångsläge hade det finländska televerket i fråga om mobiltelefonin. Åren 1980–1985 var Finland i topp i världen i fråga om antalet mobiltelefoner per capita, alltså redan före NMT-lanseringen. Detta genom det hemmautvecklade ARP-systemet med manuell samtals­förmedling, som introducerades 1971 och som mest hade 35000 användare.

Ingen sensation alls

”Någon gång hösten 1985 stegade TV-reportern Kent Wännström med stort team in på mitt kontor i Farsta för att göra ett reportage om Televerkets misslyckande med NMT-tjänsten. Antalet NMT-kunder hade ju vuxit exceptionellt och skapat framkomlighetsproblem i storstadsområdena. Det var detta man ville beskriva som ett misslyckande. I stället för en snabb sensationsintervju blev det emellertid ett timslångt samtal mellan mig och Wännström om hur man lyckas med teknik och affärer. Det slutade med att TV inte visade något reportage överhuvudtaget.”

Berättat av Bo Magnusson,

Televerket Radio

Så kan man väl
inte göra!

Östen Mäkitalo hörde till dem som besökte Buffalo, USA, när Ericssons mobiltelefonbolag ERA introducerade mobiltelefonin där 1984, baserat på den amerikanska standarden AMPS. Han kom då att beskriva NMT för de amerikanska värdarna och hur man tack vare roamingen kunde ringa gränslöst från plats till plats. Reaktionen blev:

– Men så kan man väl inte göra! Då måste det ju finnas information någonstans om var jag befinner mig!

Ja det är klart, förklarade Östen, annars kan systemet inte hitta din telefon. Växeln identifierar abonnenterna och håller genom en databas reda på var de är.

– Men herregud tänk om jag har sagt till min fru att jag ska åka till New York och sedan i själva verket åker till Chicago för att hälsa på någon som hon misstänker är min älskarinna, vad händer då?

Men hur skulle din fru kunna få den informationen? Vad har hon för möjligheter att komma åt växeln?

– Man vet aldrig. Man kan utsättas för utpressning. ”Just i USA var det oerhört svårt för folk att tänka sig att man skulle kunna ringa mobilsamtal fritt över landet. Det fanns inte i föreställningsvärlden”, säger Östen Mäkitalo.