Om hur Telecom Finland blir branschens stora
pionjär och förbereder sig för börsen.
Nittiotalets senare hälft blev en passionerad period för Telecom Finland, och anledningen var mobiltelefonin. Finland tog världsledningen vad gällde mobiltelefonpenetration. Nokia passerade Ericsson i fråga om storlek 1998 och fick ställning som världens största mobiltelefontillverkare. Telecom Finland med sina långvariga och nära förbindelser till Nokia hade en given del i bolagets framgång och denna smittade av sig.
Bland annat kom Telecom Finland att få ett rykte som den stora pionjären för mobila telekomtjänster.
”Klimatet på bolaget var att alla var ivriga att göra något som världen inte hade sett tidigare”, säger Pekka Vennamo. De centrala plattformarna för utvecklingsarbetet i Sonera fick namnen Plaza (Internettjänster), Zed (servicehelheter för trådlösa terminaler), Smarttrust (specialiserat på dataskydd och informationsadministration) och Juxto (utveckling av tillämpningar för trådlösa terminaler). Senare skulle Sonera bland annat bli först med WAP-tjänster i telefonen.
”Världen var full av operatörer som inte själva kunde utveckla de tjänster som de behövde. Zed stod ungefär för det som vi i en intern slogan först kallade ’Sonera Inside’ [anspelar på ’Intel Inside’]. Vi skulle utveckla servicepaket som vi skulle sälja via alla operatörer. Både vi och omvärlden såg en jättepotential i detta”, säger Vennamo.
En tjänst som snabbt bredde ut sig i Finland var textmeddelandet. ”Vi för-
vånades ofta över att vi aldrig fick svar när vi skickade SMS (Short Message Service) till exempel till våra kolleger i Sverige. Så småningom förstod vi att de helt enkelt inte var vana vid SMS, utan att de hellre skickade mejl via e-posten”, säger Aimo Eloholma.
Tre finska ingenjörer + öl + pizzeria +Köpenhamn = SMS?
En vitt spridd skröna bäddade dessutom för en föreställning om att Finland var textmeddelandets hemland. Enligt denna skulle alltsammans ha börjat med att tre finska ingenjörer uppfann textmeddelandet över några öl på en pizzeria i Köpenhamn en sommarkväll 1982.
De tre var Matti Makkonen och hans kolleger på Tele Finland, Juhani Tapiola och Seppo Tiainen. De skulle delta i
ett FMK-möte (Framtida mobila kommunikationer, som ju hade utsetts av de nordiska televerken för att undersöka möjligheterna för ett digitalt mobilsystem) och satt kvällen innan och förberedde sig. ”Det vi frågade oss var vilka praktiska tillämpningar som skulle kunna vara intressanta i ett digitalt system”, säger Matti Makkonen.
En utgångspunkt för dem var det system för telefonsökning som vid den här tiden var populärt. På en liten display kunde mottagaren se det telefonnummer som sökte kontakt, men i princip kunde också text visas på mottagaren. Men det enda sättet att sända en text var att först ringa operatören och be denna skicka meddelandet med hjälp av operatörens utrustning.
”Vi diskuterade textmeddelandets väg från mobiltelefonen genom telefonsökningssystemet. Juhani hade tagit med sig en kalkylator, som kunde programmeras. Vi var klara över att nummertangenterna också skulle kunna användas för bokstäver. Det slog oss att vägen över telefonsökningen var onödig, den var bara en omväg. Inget borde hindra att själva mobiltelefonen tog emot textmeddelanden.”
De tre började uppspelta lista olika användningsmöjligheter för textmeddelanden. De såg att sådana skulle kunna skickas och tas emot utan att det störde omgivningen, och att man skulle kunna läsa och besvara meddelandena när det passade en själv. De hittade på ett finskt ord för innovationen: tekstinäpellin (ung. ”textknäppare”).
Så här långt bekräftas historien av alla tre. Men vad som sedan hände med idén kan inte längre följas.
SMS utvecklades inom GSM-arbetet
Klart är att den tjänst SMS som i dag används i stor skala över hela världen utvecklades inom GSM-arbetet. Matti Makkonen deltog i några av GSM-gruppens tidiga möten 1982 och 1983, men inte efter det.
Det som kan verifieras är GSM-gruppen presenterade två grundidéer för textmeddelanden. De nordiska representanterna föreslog ett system för meddelandehantering baserat på det så kallade X.400-protokollet, ett adressformat för e-post. De fransktyska representanterna föreslog ett system baserat på användning av signaleringskanalen i mobilsystemet.
Det senare förslaget hade sitt ursprung i det fransktyska samarbetsprojekt 1983–1984 som ledde fram till det utvidgade fransktyska engagemanget i GSM-arbetet. Det fransktyska konceptet processades sedan vidare i GSM-organisationen och fick sin tekniska specifikation i en liten arbetsgrupp från och med 1987. Arbetsgruppens förste ordförande, norrmannen Finn Trosby: ”Det finns ingen individ eller något företag som kan hävda sig vara ’far’ eller ’skapare av’ någon tjänst eller viktigare funktion framtagen inom det utvecklingsarbete som gjordes inom GSM. GSM-projektet var ett multinationellt samarbete när det är som bäst.”
Matti Makkonen har i olika sammanhang kallats ’textmeddelandets far’, men frånsäger sig detta epitet: ”SMS-funktionen är resultat av ett brett och öppet internationellt samarbete och GSM-dokumenten visar att det bygger på det fransktyska förslaget”, säger han.
Börsnotering förbereds
Att Telecom Finland skulle börsnoteras var politiskt överenskommet redan i början av 1995, men beslutet i riks-
dagen drog ut till november 1997. Den 1 juli 1998 skedde den formella förändringen: den tidigare post- och telekoncernen delades i två bolag, varvid Telecom Finland bytte namn till Sonera.
Börsnoteringen, som i detta skede gällde börsen i Helsingfors, föregicks hösten 1998 av ett stort antal möten med analytiker och investerare. Framför allt sågs intresset i USA som en värdemätare. Sonera hade nu tagit steget också till denna enorma mark-
